Ett samtal

Efter ett lite längre uppehåll från skrivandet har jag nu något att berätta för er. Som ni kanske har förstått så har det inte hänt överdrivet mycket på utbytesfronten, inte mer än att jag har fått ett och samma mail, det där om att de letar familj, flera gånger. Men det var nu i onsdags som jag äntligen fick lite livstecken från organisationen. Fick nämligen ett samtal vid 17 tiden när jag var i kyrkan för att förbereda lite lekar inför  ungdomsmötet som var i fredags. Personen på andra sidan luren var inte vem som helst, utan Madeleine från Explorius. Min första tanke var, nej inte ska jag väl få reda på min världfamilj redan i januari, en helt vanlig onsdagskväll. Lite konstig tanke kanske, haha!

 I vilket fall så handlade samtalet inte om någon världfamilj, utan om ett test. Ett engelskatest som är obligatoriskt att göra för alla som åker till USA med Explorius. Har dock ingen aning om vad amerikanarna ska med mitt prov till eftersom jag ska gå i en ”vanlig” klass, oavsett hur dålig jag än är. En sak är i alla fall säkert, och det är att provet ska göras. Det fanns två olika datum som man kunde välja på för att göra provet, den 12 eller den 26 februari. Med tanke på att jag är på väg till Gran Canaria den 12 blev det inget större val för mig. Den 26 februari är nu inbokat för engelskaprov i Götet. Måste erkänna att jag inte är särskilt sugen på det. Än så länge har jag inte ångest, men samma dag som provet ska göras lär jag var rätt nervös. Egentligen vet jag inte vad jag ska vara nervös över, jag gör mitt bästa, mer kan jag ju ändå inte göra. Skulle inte heller tro att Explorius kan neka någon på grund av att den är för dålig på engelska.

Ha det bra.

12 januari

Att veta att man har ungefär sju månader i Sverige innan det bär av till USA medför en del tankar vill jag lova. Tanken som kanske är störst just nu är tanken på värdfamilj och allt där till. Kommer jag att få placering tidigt eller sent? Kommer jag få värdsyskon? Kommer värdföräldrarna att ta hand om mig och hjälpa mig? Kommer jag bo på en farm ute i vilda västern? Kommer jag få ändra på min livsstil helt och hållet och börja valla får?

Kommer den första skoldagen skrämma upp mig för resten av året? Kommer jag att kunna göra mig förstådd i landet på andra sidan Atlanten? Kommer jag få vänja mig vid att middagen serveras på närmaste snabbmatsställe? Kommer jag att tycka att skolan är rolig? Kommer jag att finna vänner för livet? Kommer jag att tycka att mitt år var värt alla pengar? Kommer jag vilja återvända? Kommer jag, efter ett år, kunna prata flytande engelska utan några som helst begränsningar. Kommer året i USA bli det bästa året hittills i mitt liv?

Resa bokad!

Om 43 dagar ligger jag på playan, (igen). Ska inte bli allt för tråkigt måste jag erkänna. Igår lyckades pappa hitta en resa till Las Palmas till ett hyfsat pris. Har, sedan vi var där och hälsade på sist, varit sugen på att dra ner igen, fast då med Elina istället för med familjen. Resan bär av den lördagen den 12 februari, början av sportlovet.

Vi kommer att flyga från Göteborg till London, sedan vidare från London till Las Palmas, en mellanlandning i London alltså. Jag måste säga att det är trevligt att få vara i två länder under en och samma resa, två flugor i en smäll ;). På vägen dit kommer det nog mestadels vara stressigt att hitta rätt på flygplatsen, men på vägen hem är det däremot lite annat. Vi kommer landa i London vid tolvtiden, på natten, sen går inte flyget till Sverige förrän halv sju nästa dag. Sex timmar att utforska Londons nattliv, haha! Vi kommer nog snarare ligga halvdöda på flygplatsen och vara nervösa över att vi ska somna ifrån vårt flyg hem till Svearike. Längtar redan till sportlovet då jag ska åka bräda på vågorna, istället för på snö som jag brukar göra på sportloven. Ha det bra!

LOFA vinst

Efter ett bra lov sitter jag nu åter med mina skolböcker för att försöka få lite ordning på mitt liv, lite halvsjuk, men mycket nöjd, särskilt efter gårdagens vinst i LOFA. Gruppspelat startade redan i söndags, men det var först igår allt avgjordes, då slutspelet ägde rum. Efter 0-0 i finalens fulltid hade man nästa svimmat av av nervositet. Det krävdes en förlängning för att vi skulle kunna avgöra finalen mot Lif, slutresultatet blev 1-0, riktigt bra jobbat tjejer.

Nu är det bara ett par dyrbara dagar som återstår av lovet, och jag kan inte tänka på något annat än USA. Har nästan börjat fundera på packlista, men jag får nog ta och skärpa mig, det tar inte ett halvår att packa. Antar att jag inte är den enda som längtar, men den här våren kommer bli jobbig om jag inte släpper USA för ett tag.



Gruppkram efter slutsignalen. Glädjen är på topp!



 

Värdfamilj sökes!

Efter att ha fixat massor med min blogg igår, som ni kanske ser, fick jag ett mail av Sara på Explorius.

Hej Viktoria,

Vi har skickat över din ansökningshandling, så nu börjar letandet efter värdfamilj. Ditt brev var bra, så vi får hoppas att det matchar dina önskemål.

Mvh

Sara

Spännande måste jag säga. Undra hur lång tid det kan ta att hitta en familj åt en sådan som mig? Har funderat en del över det där med att få reda på värdfamilj. Onödigt funderande, jag vet. Förut ville jag självklart få reda på vart jag ska komma och i vilken familj jag ska bo, så fort som möjligt. Men ju mer jag har funderat, desto mindre vill jag få reda på familjen tidigt. Det finns självklart fördelar och nackdelar med allt. Om man får kontakt med familjen tidigt, har man ju tid att lära känna familjen, samtidigt som man kanske bygger upp höga förväntningar och längtar järnet till hösten. I mitt fall kommer det nog vara svårt att "leva i nuet", som man så fint säger. Å andra sidan kan det ju vara jobbigt att inte få reda på vart man ska komma förrän ganska precis innan man ska åka. Det är ju lite skillnad på väder i USA, jämför Alaska med Texas. Man hinner troligtvis inte bygga upp förväntningar, vilket jag kan tycka är bra. Det sköna är att jag inte behöver bestämma detta själv, det kommer när det kommer.

Nyårsfirande

Lite bilder sedan nyårsafton!

2011

Jag kan verkligen inte förstå hur fort tiden går. Det känns ju som om det bara var något år sedan som man slutade brevväxla med sin brevvän, som i själva verket bodde 6 km bort och som var ens bästa vän. Vilket menas att man träffade varandra varje helg och mer än så. Jag minns när man var liten och följde med familjen till några av familjens kompisar för att tillsammans se på Robinsson. Jag minns det som igår när man hade "roliga timmen" på fredagar, när man trotsade lärarna och tog ett knäckebröd, trotts att man inte hade ätit upp maten. Tänk vad tiden går... Enligt en naturläkare som jag träffade, går tiden fortare nu än för tusen år sedan. Jo visst, tänk om det var förklaringen till varför man inte hinner med allt man tänker att man ska göra, allt det där bra. Tyvärr kan man inte skylla på att tiden går för fort, vi har ju fortfarande 24 timmar på ett dygn, precis som för tolv år sedan. Anledningen till att "man inte har tid" tror jag mestadels bottnar i hur man prioriterar.

För vissa kan ett nytt år vara något fantastiskt, starten på något nytt. För andra kan ett nytt år var ett abrupt avslutet på något jättebra. 2011 kommer förhoppnings bli det bästa året i mitt liv. Först ett halvår hemma i Sverige med familj och vänner, skola, fotboll, kyrkan och massa mer saker som hör till det vardagliga livet. Ett halvår som kommer att bli det bästa under hela min gymnasietid, visserligen har jag bara gått tre terminer än så länge, men ändå. Jag ska verkligen ta vara på tiden, försöka hinna med att göra det där lilla extra som kan glädja en annan människa. Ett halvår senare bär det av mot ett stort äventyr. JIPPI!! Längtar så. I USA, om någonstans, ska jag verkligen försöka ta vara på tiden. Jag ska försöka få ut så mycket som möjligt av tiden "abroad". Erfarenheter för livet!

Ett nytt år med nya möjligheter! 

Kram  

Tre snygga brudar på nyår!