20 days left!

Hemkommen från Sthlm, visum på G, samt att flygbiljetterna har kommit, WOW! Det är först nu som jag börjar känna att något nytt och spännande är på väg. Några soliga dagar i Stockholms skärgård, övernattning och mys hos Klara samt lite shopping fick förgylla visumresan.     

You make me smile!

Helt utslagen efter ett par underbara dagar på Hönö tillsammans med några härliga personer, kommer jag hem och upptäcker till min glädje ett handskrivet brev med mitt namn på. En dollar rikare samt tusen gånger gladare läser jag igenom ett gulligt kort som några klasskompisar har skickat till mig, tack Victoria, Olliver, Calle, Sofie och Marcus :)

                                

2 juli

Sitter här och fixar med alla papper inför besöket hos ambassaden. Allt ska vara så krångligt som möjligt, vissa papper måste skrivas ut direkt från hemsidan, andra ska man spara ner på datorn efter att ha fyllt i lite uppgifter, ena kostnaden måste man gå till banken och betala för att sedan få ett kvitto att ta med sig, medan den andra avgiften ska betalas via internet.... Har i alla fall bokat tågbiljetter till och från Sthlm, torsdag-lördag. Övernattning hos Klara, sen får jag se vad huvudstaden erbjuder. Sjukt att det redan är juli och att jag åker om 27 dagar, Gahhh!!! Är nog dags att ta tag i allt de där som jag skulle göra innan USA, tiden börjar bli knapp.

Har i alla fall skickat ut inbjudan till mitt avskedsparty som äger rum 26 juli. Temat är givetvis USA, inte så förvånande kanske. Måste göra allt för att komma in i den nya kulturen. Eftersom att det är jag som bestämmer över mitt avskedsparty har jag bestämt att alla (som inte är tråkiga) ska klä ut sig till Mr. USA. Den första tanken som dyker upp när man tänker på USA, allt från en viss färg till person eller maträtt. Måste säga att jag verkligen ser fram emot detta avsked, så spännande att se vad alla har klätt ut sig till :).

 

Booked an appointment!

Har äntligen fått en tid hos den amerikanska ambassaden, 8 juli är det Stockholm som gäller!   

                                  

Vart tog tiden vägen?

Sjukt vad tiden gått fort, känns som om det var igår jag fick min placering. Allt oftare får jag frågan om jag är nervös inför resan, något som jag än så länge inte är. Allt känns fortfarande helt overkligt! Min hjärna har inte uppfattat att jag inom en snar framtid ska lämna allt och flytta till Florida. Det är liksom inte jag som ska vara utbytesstudent om man frågar mitt huvud. Jag i Tallahasse, what?! Inser nog inte vad jag har gett mig in på förrän jag sitter på planet mot New York. Jag och Agnes ska i alla fall ha avskedsparty för klassen imorgon, hoppas på bra väder.

                                                     

Puerto Rico

Har nu gått lite mer än åtta timmar sedan jag fick höra den goda nyheten, och jag svävar fortfarande på moln. Den största anledningen till varför jag skulle åka med det första Exploriusgänget till New York, var för att familjen önskade att få åka på semester med mig innan den 22 augusti, då skolan börjar. Självklart var detta något något  som jag inte blev besviken på, snarare tvärt om. Toppentillfälle att lära känna familjen och samtidigt komma in i språket. I min vildaste fantasi hade jag en bild om att åka till Floridas kust för att ta del av de härliga stränderna, men det kändes för bra för att vara sant, så jag har inte ens vågat hoppats på något sådant.







Väldigt otippat började min kära mor att prata om semestern med familjen Coste. Med tanke på att jag inte har hört något om vad vi ska göra, eller om det ens fanns några planer på att göra något, kändes det lite konstigt att hon helt plötsligt började prata om det. I vilket fall kom det senare fram att mamma visste vad familjen hade i kikaren. "Du kommer inte att bli besviken." Vad var det för kommentar? Jag försökte, trotts mammas kommentar, hålla min fantasi angående semestern inom rimliga ramar, ändå började jag tänka på Disney world i Florida. Men efter morsan prata om Tampa trodde jag att jag visste allt. Vi ska alltså åka till Tampa, bo där några dagar och bara ha det skönt, sol, bad och gemenskap. Helt fel av mig, det väntar något ännu bättre!

Puerto Rico, avfärd den andra augusti. Detta betyder att jag enbart har en dag på mig att packa om min resväska sedan New York-trippen, men vad gör det? Är fortfarande helt uppe i varv, allt känns så sjukt! Har precis fått ett mail med bifogade bilder om vart vi ska bo, vilket är precis vid stranden. Behöver jag säga att jag har världens bästa liv just nu?

 

10 terminer

Tio terminer har nu gått, och vi har för sista gången suttit och pluggat tillsammans, helt sjukt! Vart tog tiden vägen? Vi har i och för sig varit med om otroligt mycket kul, och än är det inte över :) Måste bara säga att du är en underbar vän. Jag tror på dig Tyra! Du kommer att klara dig galant utan mig, frågan är bara hur jag kommer att klara mig utan dig...? 

Friends forever <3

                                        

3 saker jag gärna skulle vilja göra i USA...

Att surfa!

Hur coolt är inte det? Tänk vilken känsla att få ta del av jordens fantastiska underverk genom att få glida på meterhöga vågor. 

Någonting som enbart ses i amerikanska filmer och serier är det berömda cheerleadinglaget. Inte för att jag är någon gymnast eller dansere, men det vore så roligt att komma hem och säga att jag har varit mer i ett cheerleadinglag, fråga mig inte varför.

Att se en och annan Amerikansk fotbollsmatch vore inte heller fel. Ingen aning om regler, men det faller sig nog på plats efter ett tag antar jag.
 Fotbollslag för tjejer ;)?

                                                        

Summer.

Den efterlängtade sommaren har äntligen kommit. När jag berättar för min värdfamilj att vi haft varmt väder, 27°C, får jag svaret, enjoy the "warm" weather. Uppmätt 105° F ( 40°C), i början av juni är antagligen svaret till varför 27° inte var så revolutionerande varmt.  James berättade även att det alltid är varmast i augusti. Vart ska det här sluta om det är 40° i juni...? Summer all the year. Det är tydligen fullt möjligt att gå i shorts på jul, galet!

                                  

Memories for life

Precis beställt en kamera, närmare bestämt en canon ixus 220 hs. Hoppas att den kan bidra med många fina bilder, vilket senare kommer att betyda tillbakablickar från ett underbart år!

Världens bästa nioåring!

Idag fyller käraste lillasyster år. Grattis going!

Dum nog att lämna trygga, underbara och bästa livet i Sverige för att få uppleva något nytt och spännande 750 mil hemifrån? För min egen del skulle jag nog svara ja på den frågan. Snacket om att behöva "gå om" ett år i skolan kommer aldrig nå upp till mina blivande upplevelser, erfarenheter och vänner som Florida kommer att bjuda på. 

Om exakt 60 dagar lyfter planet mot New York. Har enbart 10 dagar kvar i skolan tillsammans med min klass, börjar faktiskt tycka att det är lite sorgligt. Har börjat skriva checklista för allt som ska göras inför USA. Har fortfarande tro på att ett stipendie ska tilldelas mig. Har även skypat ytterligare en gång med familjen. Låter nog konstigt, men det känns som om jag redan känner familjen, och har gjort det under en längre tid. Tanken på att behöva byta världfamilj existerar inte längre, underbart! Flera vänförfrågningar på facebook från bekanta till familjen, mycket trevligt.

Såg förresten bilder från Beccis graduation, coooolt! Tanken på att jag kanske också får uppleva det som man tidigare bara sett på filmer är härlig. Dags att ta tag i livet innan tankarna springer iväg allt för långt.

                                                     

              

Longing

                                                                    

Prison Break

Under tiden hela klassen satt i skolan och gjorde nationella prov i engelska fick jag lite dåligt samvete och tänkte att jag också var tvungen att på ett eller annat sätt träna min engelska. Resultatet blev en påbörjad säsong av Prison Break, riktigt bra serie måste jag säga. Har i och för sig bara sett ett avsnitt än så länge, men jag är redan fast.  

                                                 

Engelska språket

Matteprov, check! Bara fem prov kvar innan sommarens ledighet kommer och översköljer mig. Hade för övrigt en grym dag tillsammans med T.T, will miss you!

För första gången har jag känt en annan känsla än spänning, angående USA. Tanken slog mig plötsligt att jag verkligen kommer att få prata engelska dygnet runt. Jag som knappt öppnar munen på engelska lektionerna, hmm... Hur ska allt gå? Antar att man kommer in i det, men till en början känner man sig nog väldigt handikappad. Tänk att inte kunna uttrycka sig på det sättet man vill, måste hela tiden försöka ta sig runt de ord man inte kan. Antar att det blir nyttigt för mig om inte annat.

                                                

Livsnjutning

En månad kvar i skolan, sen är det sommarlov. Vad passar inte bättre än att flytta till Florida i mitten av sommaren? Lyckligt lottad, svar JA!

                                                        

Times goes by!

Måste bara börja med att säga att jag är supernöjd med Explorius jobb. Allt har verkligen gått smidigt, från första början tills nu. Var ju på informationsmöte förra helgen, ett möte på 4 timmar där de talade om allt mellan himmel och jord. Försökt ta in så mycket som möjligt, även om det var mycket jag redan visste. Känns som om det enbart är visum som saknas inför redan. Är nog dags att ta tag i ansökningen, något som verkar mer eller mindre superjobbigt. Med lite hjälp från mina kära päron löser det sig nog fint. Det jobbiga är bara att man måste besöka ambassaden i Sthlm för att få ett visum. Detta infördes tydligen som regel efter 11 september, förståeligt?

Har även börjat skriva ner lite små listor med saker som ska göras innan jag åker iväg, saker som måste köpas här hemma, resp. i USA. Har även börjat fundera på vilka skor som ska få följa med i väskan. Sist jag räknade kom jag nog upp i sex. Att fylla min resväska med enbart skor kanske är något att fundera på? Eftersom de tydligen enbart har halva spänningen i USA känner jag att jag att jag lika gärna kan köpa fön, plattång m.m. där, hellre än att köpa allt här och sedan fixa fram en adapter. Om jag känner mig själv rätt kommer det bli lite jobbigt på vägen hem från USA, 23 kilo dit, hur många kommer det att bli hem? Oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sina bekymmer!

                                                      

...

Det är konstigt hur jorden storlek helt plötsligt tycks ändra på sig, från att vara en gigantisk skapelse, till att helt plötsligt kännas så familjär. Från att inte ha någon kunskap eller bild om hur livet på andra sidan kan se ut, till att vara på väg in i det. Vem kunde någonsin ana att jag, redan under min gymnasietid, skulle släppa taget om det säkra livet i Lidköping för att bege mig till Florida i 10 månader? Att bo i en främmande familj i en stad jag knappt kan uttala namnet på, har aldrig funnits i min tanke. Vissa har haft drömmen om ett utbytesår sedan barnsben, men själv har jag lyckats komma hit, där jag är idag, på något vänster. Kalla det ödet, slumpen eller vad du vill, själv tror jag att det finns någon mening med det.  

Skype

Inte nog med att skriva mail, tänk vilken underbar gåva man kan få användning av när skype kommer omkring. Tackar sällan nej till ett samtal, kan verkligen vara riktigt kul, spännande, underhållande...att ha ett samtal med någon. Om samtalspartnern skulle ha andra erfarenheter, argument och värderingar blir samtalet oftast ännu mer roligt. Idag var det dags att för första gången få höra rösterna på James, Dawn, Jason, Kayla och Samuel, spännande. Kan nog inte påstå att jag pratade lika mycket med alla familjemedlemmarna, men samtalet var mycket trevligt och givande. Väldigt fascinerande att man bara genom mail och chatt kan måla upp en personlighet som senare tycks stämma rätt bra.  

 En liten lättnad har ni infunnit sig, en lättnad av att veta att man ända kan förstå språket och dialekten någorlunda. Allt kändes toppen, och som Dawn skrev på facebook, det känns som om vi har känt varandra länge. Samtalet gjorde mig ännu mer sugen på Florida, samtidigt som det fick mig att slappna av mer och inse att jag fortfarande har tre månader kvar här i Sverige, med svenska, mitt hem, mina vännerna, kyrkan, skolan och fotbollen. Den som väntar på något gott...  

Kaylas mästerverk på väggen i hennes rum, som senare kommer att bli mitt. Hon är bara för söt!

   

Pass

Känns på något sätt som om allt börjar falla på sin plats. Var inne hos polisen igår och gjorde pass, och i helgen är det informationsmöte i Göteborg som gäller. Ska nog snackas en del om visum på lördag, lite hur man går tillväga när man ska ansöka o.s.v. Kommer ihåg att jag pratade med Rebecca precis efter att hon hade varit på den amerikanska ambassaden i Stockholm. Det verkade inte överdrivet jobbigt, dock kändes allt så seriöst sa hon. De släpper t.ex. bara in folk som ska ansöka om visum, föräldrar får stanna utanför. Hur det än må vara, njut av den underbara dagen!