Gårdagens match var något utöver det vanliga. Kan väl inte säga att själva spelandet var något revolutionerande, men där mot var allt runt om kring en aning speciellt. Det hela började med att jag blev upphämtad av Kenia, Erika och deras systrar. Vi begav oss till en sport affär för att köpa ett par shorts till Kenia. Efter lite ytterliggare ett stopp var vi äntligen på väg mot Quinci, en liten by utanför Tallahassee. 45 minuters åkande och vi var framme vid Erikas hus för att byta om innan matchen. Mina förväntningar på matchen bekräftades när fyra av oss hade samma tröjnummer, vi kunde bära vilka shorts vi ville, samt när vi dök upp vid planen 10 minuter innan matchen börjar (20 minuter sent) och vi ävar de enda spelarna från vårt lag där.
Med 12 spelare, 11 hispanics + en svensk, kunde jag inget annat än att njuta av the moment. Kan berätta att detta var det stora eventet i byn. Med mycket åskådare, stora grillar fyllda med mat, samt en spansktalande coach började jag fundera på om jag fortfarande befann mig i USA. På något vis fick jag en Sydamerikansk känsla över det hela. 5-3 och matchen var över, sjukt kul att spela fotboll igen, men nivån var inte riktigt som hemma. Efter matchen drog laget till en restaurang för att äta. En lyckad dag med spännande händelser. 6 år av spanska hjälper inte när man helt plötsligt ska försöka översätta spanska till engelska. Nog för att jag har lärt mig svenska-spanska och svenska-engelska, aldrig tidigare har jag försökt översätta engelska till spanska. Vem vet, jag kanske kommer hem och är fluent in both English and Spanish ;).
 |
Me and Erika at the restaurant. |