För några veckor sedan pratade jag och Alexa om prom. Ganska snabbt sa hon till mig att jag borde gå tilll prom med Austin. I mitt huvud försökte jag få fram bilden av denna Austin men inte en bild dök upp. Efter att ha fått lite beskrivningar om vem han är, vad han gör m.m. kom jag på vem det var. Självklart ska jag vara glad om jag blir frågad av någon över huvud taget, men i och med att jag inte kände pöjken kändes det lite lustigt.
Samma dag säger Robert att han vet någon som har funderat på att fråga mig, Austin! På något sätt kändes det som om allting var uppgjort, men Robert hade tydligen ingen aning om att Alexa hade sagt samma sak. "Han har funderat på att fråga dig, men eftersom ni inte känner varandra vill han inte vara grabben som frågar en random girl." Robert frågade även om jag skulle säga "ja" om han frågade. Jag sa väl ett lite halvliddigt svar, i och med att jag inte visste så mycket om grabben. Jag visste att han spelar fotboll, han har sin andralektion i samma klassrum som jag har min första, han bor i Southwood, och jag har hört att han är en väldigt handsome grabb. I och med att vi inte har några lektioner tillsammans träffar jag honom en gång på en dag, på sin höjd, och det är i korridoren mellan första och andra lektionen.
I och med att han visste att både Alexa och Robert hade pratat med mig om att han funderat på att fråga mig, började vi att prata mer och mer. Istället för ett "hej" i korridoren blev det mer "what's up", haha! Tiden gick och ingenting hände, men i och med att Alexa smygpratade lite med mig om Austins olika planer på att fråga mig var jag inte särskilt otolig för att bli utan date. En dag bad även Alexa om min locker combination, inte alls misstänksamt ;). Tiden forsatte att gå och vi pratade inte så mycket mer om det. Måste ärligt säga att jag inte längre var hundra på att han skulle fråga mig. För att göra det hela komiskt blev jag helt random frågad till prom av en av min klasskompis i American history.
Alla mina tankar om hur kul det skulle vara att bli frågad på något speciellt sätt försvann när Terrence, som han heter, tog fram sin mobil i mitten av lektionen och skrev ett text, "do you wanna go to prom with me?". Asså jag måste ärligt säga att jag blev lite chockad samtidigt som jag inte kunde hålla mig för skratt. Utav alla killar på hela skolan rankas denna killen som en av de sista jag skulle vilja gå till prom med. Vad gör man när någon frågar en till prom, man kan väl inte säga nej? "I already have a date." Orden liksom föll ur min mun. Va, jag har väl ingen date, inte än i alla fall?! Det verkade i alla fall fungera, och i och med att jag visste att Austin skulle fråga hade det nästa varit taskigt mot honom att gå med Terrence, (om jag nu hellre hade velat det). Måste bara tillägga att denna Terrence är ett år yngre än mig, troligtvis 10cm kortare och afroamerican. Inte för att jag har någonting emot yngre, koratare eller afroamericaner, men denna grabb är lite utöver det vanliga. Måste jag säga så mycket mer än att han har frågat över 8 tjejer och fortfarande inte har någon date till prom?
I vilket fall var det i måndags som jag blev frågad av Austin. Började skoldagen som vanligt med nationalsången, skolnews och American history. I korridoren möter jag självklart Austin. Vi börjar prata om allt möjligt, fredagens match, helgen etc. Han frågar även om han skulle kunna få mitt nummer, och om vi skulle kunna hitta på något någon helg. Jo men varför inte tänker jag och ger honom numret utan misstanke. Väl framme vid mitt locker öppnar jag det som vanligt. Samtidigt som jag gör allt för att försöka få in min bok under min stora tunga väska med flag footballs stuff, säger Nicolaus som står behind mig, "du har blommor". Min första tanke är att någon har stoppat blommor i mitt hår, (fråga mig inte hur eller varför), så jag börjar genast känna runt i håret. "Inte i ditt hår utan där", säger Nic och pekar på rosorna som ligger ovanpå min bag. Viktoria, står det på a peace of paper. Jag tar ut rosorna och läser på insidan av pappret, "Will you go to prom with me? -Austion Kirtly". Tror inte jag behöver säga att han gjorde min dag.
I och med att Austin ringde mig sekunden efter att han fått mitt nummer hade jag nu Austins nummer, och jag visste att han väntade på ett svar. Ett "yes" via sms när han hade åkt och köpt 12 fina roser och tagit reda på min kod till mitt skåp kändes inte rätt. Genast fick jag tanken på Rebaccas svar till homecoming last year. En god ide som jag gjorde till min egen. Jag tog milk chocolate och peanut m&m's och stoppade dem i en liten påse och skrev ett kort där det förklarades att om det är fler chocolate är det ett "ja", annars är det ett "nej". Dagen efter gav jag påsen till min kompis i dörren på väg ut från första lektionen. Hon gav sedan påsen till Austin under andra lektionen och smset jag fick i början på andra lektionen var "this is cruel". Haha, han blev lite frustrerad i och med att han inte kunde räkna dem under lektionen. Lever jag i en high school film? Jag skulle tro det ;).
