Någonting som både fascinerar och irriterar mig på samma gång handlar om en vardagssituation som jag tror de flesta svenskar har varit med om. Tänk dig att du står och väntar på bussen, det är -20 ute och bussen är något försenad. När du, efter att alla dina tår har domnat bort, ser bussen komma känner du en viss lättnad, du slipper gå till skolan idag. Efter att bussen bromsat in, dörren öppnats och du har gått på, upptäcker du att det inte finns ett enda tomt dubbelsäte. I ett tappert försök, som kan bära eller brista, tar du några steg längre bak i bussen för att försöka hitta ett säte som är lämpat för dig. Till din besvikelse märker du att det inte finns ett enda tomt dubbelsäte. Istället börjar du kolla dig omkring efter en person som du kan tänka dig att sätta dig bredvid.
Bussen är i princip full och det finns enbart ett fåtal säten lediga, eller lediga och lediga, de lediga sätena är ockuperade av en eller annan väska. Nu till grejen, varför i hela världen låter man sin väska ta upp ett helt säte när det finns folk som behöver en sittplats. Visst, en sak om det finns massa andra lediga platser, men när folk börjar ställa sig i gångarna kan man fundera på hur folk tänker. Ska man behöva gå fram, lyfta undan väskan, blinka lite med ögonfransarna och be snällt om lov att få slå sig ner? Haha, svenskar i ett nötskal! Ska bli kul att se hur amerikaner är. Är detta något som enbart förekommer i Sverige, eller är det ett världsfenomen? Ska självklart inte ens dra alla svenskar över en kam, men jag kan ju erkänna att jag nästan kan vara lite likadan. Kanske inte låter väskan ligga kvar, men man sätter sig gärna så långt bort från alla andra. Är man rädd för att prata med någon ny människa, eller vad kan det vara? Bara en tanke...
Hoppas för övrigt att jag kommer att få åka till skolan med en sån här skönhet! Tankarna för sig omedvetet till Föräldrafällan, ingen aning om varför.
