Vadå bönesvar?!

Väntan har nu slagits om till en enorm längtan, en längtan efter att för första gången få träffa min världfamilj. Jag tror helt seriöst att jag har fått världens bästa familj. Låt mig ta det från början…

Under det senaste halvåret har jag loggat in och ut på min mail flera gånger per dag, för att se om jag har fått något informerande mail. Om jag inte har väntat på svar från stipendier, så har jag det varit på ett livstecken från Explorius. Men jag tror aldrig att jag har blivit så glad för ett mail, som jag blev igår. Tänk vad ett mail kan glädja, fascinerande! Mailet med rubriken ”Placering” var bättre än jag någonsin kunnat drömma om. En placering i Florida, bara det säger en del, och sen familjen! En familj som verkar vara given från ovan. Tre barn i åldrarna 16-11 år, ett engagemang i en Baptistkyrka, sportintresserade samt ett kärleksfullt föräldrapar. Vad mer kan man önska?


Bara genom att läsa det bifogade brevet, som följde i mailet, svävar jag på moln. Nog för att jag har bett om en kristen familj, men sen att få familjen Coste känns för bra för att vara sant. Att de bor i Florida gör ju inte saken sämre. Anledningen till varför jag inte har önskat delstat, har varit för att organisationen då enbart skulle behöva hitta en passande familj, och inte behöva vara begränsad till ett visst område. Att bli placerad i en bra familj, samt att få bo i Florida, låg bortom mina tankar. Har alltid föreställt mig att jag ska hamna i någon sketen delstat i mitten av USA, dit ingen skulle åka självmant. I vilket fall har jag nu fått alla pusselbitar på plats. Jag har delstat, familj, skola samt avresedatum. 29 juli bär det av till New York, för att senare åka vidare till Florida! Time to answer the family :)