En tanke...

Någonting som både fascinerar och irriterar mig på samma gång handlar om en vardagssituation som jag tror de flesta svenskar har varit med om. Tänk dig att du står och väntar på bussen, det är -20 ute och bussen är något försenad. När du, efter att alla dina tår har domnat bort, ser bussen komma känner du en viss lättnad, du slipper gå till skolan idag. Efter att bussen bromsat in, dörren öppnats och du har gått på, upptäcker du att det inte finns ett enda tomt dubbelsäte. I ett tappert försök, som kan bära eller brista, tar du några steg längre bak i bussen för att försöka hitta ett säte som är lämpat för dig. Till din besvikelse märker du att det inte finns ett enda tomt dubbelsäte. Istället börjar du kolla dig omkring efter en person som du kan tänka dig att sätta dig bredvid.

Bussen är i princip full och det finns enbart ett fåtal säten lediga, eller lediga och lediga, de lediga sätena är ockuperade av en eller annan väska. Nu till grejen, varför i hela världen låter man sin väska ta upp ett helt säte när det finns folk som behöver en sittplats. Visst, en sak om det finns massa andra lediga platser, men när folk börjar ställa sig i gångarna kan man fundera på hur folk tänker. Ska man behöva gå fram, lyfta undan väskan, blinka lite med ögonfransarna och be snällt om lov att få slå sig ner? Haha, svenskar i ett nötskal! Ska bli kul att se hur amerikaner är. Är detta något som enbart förekommer i Sverige, eller är det ett världsfenomen? Ska självklart inte ens dra alla svenskar över en kam, men jag kan ju erkänna att jag nästan kan vara lite likadan. Kanske inte låter väskan ligga kvar, men man sätter sig gärna så långt bort från alla andra. Är man rädd för att prata med någon ny människa, eller vad kan det vara? Bara en tanke...

Hoppas för övrigt att jag kommer att få åka till skolan med en sån här skönhet! Tankarna för sig omedvetet till Föräldrafällan, ingen aning om varför.

  

Språk

Det senaste halvåret har jag verkligen insett hur viktigt det är med språk, att kunna kommunicera med människor från ett annat land betyder så mycket. Som jag sagt tidigare var det min vän Rebecca som fick mig att börja fundera på ett utbytesår. Allt lät så spännande och roligt när hon berättade om det, eller det var nog snarare jag som ställde massa frågor och hon svarade. Huvudtanken med denna galna grej har ändå alltid varit att lära min engelska. Har ställt mig frågan om jag kommer att kunna engelska utan och innan när jag kommer tillbaka från USA. Måste säga att det inte är det lättaste att svara på, då det inte finns något klart svar, jag kan enbart resonera kring detta. I vilket fall har jag kommit fram till att jag kommer att kunna språket så sjukt mycket bättre när jag kommer hem än nu, vilket är en trygghet att veta.

Avskedspresent

Att få en avskedspresent ett halvår innan man ska åka iväg är nog inte det mest normala, men varför vara normal? Fick nämligen en avskedspresent igår :). Mamma och pappa åkte iväg till Falköping på kvällen för att kolla på en båt, och när de kom hem hade det med sig en present. Lite otippat, men väldigt roligt! Min första tanke var att jag skulle få en fön, fråga mig inte varför. Sen kom jag på, varför i hela världen skulle jag få en fön 6 månader innan jag ska iväg?

Mammas ursäkt till varför jag fick presenten nu och inte om ett halvår, var för att den var så stor. De visste inte vart de  skulle förvara den utan att jag skulle upptäcka den. En fön som är så stor att vi inte har plats att gömma den här hemma, skulle inte tro att det skulle vara den ultimata presenten att frakta med sig till Amerika. Istället fick jag en stor resväska, kunde det bli bättre? Allt blir så mycket mer på riktigt när man inser att det är i den här väskan jag ska packa ner mitt liv för ett år i USA, skräckblandad förtjusning. Skulle i och för sig säga att det är så mycket mer förtjusning är skräck inblandat i det hela.

SLEP-test, check!

Är nu ännu ett steg närmare drömmen om livet på andra sidan Atlanten, SLEP-testet är avklarat. Ett engelska test som till största delen var löjligt lätt, rätt gött ändå. Hoppas att detta betyder att jag kommer att kunna kommunicera med människorna i landet långt borta, vem vet? Kom för övrigt på en liten komisk grej på tåget hem från Göteborg, där testet hölls. Jag har under en veckas tid varit ute och åkt en del, varit på rätt många olika platser under kort tid. Lidköping,Göteborg, London, Gran Canaria, London, Göteborg, Lidköping, Göteborg och Lidköping.

Måste säga att jag hade en väldigt mysig gårdag tillsammans med bror. Åkte nämligen till Götet redan igår där jag möttes upp av Jonte på stationen. Vi tog spårvagnen hem till lägenheten och hade en kväll med pizzabak, Bond och mys. Alltför länge sedan jag gjorde något sådant med brodern min, mycket uppskattat :) Dagen till ära försökte jag göra en god gärning till paret, bestämde mig därför för att baka lite till dem, fantomkakor och kärleksmums fick det bli. Hann dock inte baka klart innan det var dags att ge sig av mot lokalen när provet hölls. Nu är det dags för lite sömn innan det r dags för inventering, räkning av varor, på Ica. 6.00-10.00, lovely!

Ordning och reda, pengar på fredag!

Fem dagar tog det tills min underbara resväska blev uppackad och man kunde se golvet i dressing-roomet igen. Måste påstå att jag ändå var ganska snabb med att slänga alla kläder i tvätten, särskilt med tanke på att mina föräldrar slog vad om hur länge resväskan skulle ligga kvar. Mamma trodde på fyra veckor medan pappa trodde sex. Vadå att jag brukar vara dålig på att packa upp mina väskor? Brukar vanligtvis ha både en, två och tre ouppackade väskor eller påsar gömda i dressing-roomet, något som mamma verkligen älskar! Den dagliga kommentaren från mamma då jag frågar henne om hon har sett en grej som jag inte vet vart den är. "Har du kollat i alla dina väskor som ligger lite här och var?"

Ogillar verkligen att packa upp väskor.  Utan tvekan det tråkigaste på hela resan, kan nog vara därför jag jämt skjuter upp det så länge som möjligt. Kommer nog ändra min åsikt när tiden börjar infinna sig och det är dags att packa ner mitt liv i en resväska. Hur är det möjligt? Har börjat fundera lite smått på vad som är värt att ta med sig. Min första tanke är ju att man bara ska packa ned massa kläder, något som man tydligen inte ska göra då det är mycket billigare att handla kläder i USA, och då modet inte är riktigt som här.

Fotbollsträningen gav mig energi till att packa ur resväskan.  Tvättkorgen fick också följa med ner till tvättstugan, sacka om multitasking ;)

Glee - mitt kommande liv!

Hittade en amerikansk sida med massor av olika serier och filmer på för någon vecka sedan. Lycka! Har velat se Glee väldigt länge, men kan tyvärr inte få in TV11. Har nu börjat min resa genom alla avsnitt. Det bästa är nog att man inte behöver vänta på att avsnitten ska släpps i Sverige, utan hela säsongen finns redan ute. Måste erkänna att jag aldrig har varit en tv-serie fan, har nog aldrig följt en serie, förutom några säsonger av LOST, tills det flippade ur totalt. Glee får bli min första serie att följa på riktigt :). Sjukt kul att titta på måste jag erkänna. Jag sitter här hemma och drömmer mig bort till USA och mitt kommande år, ska nog inte förvänta mig att min high school kommer att vara som William McKinley High School, men det är ändå roligt. Har även börjat lyssna på deras låtar mer och mer, grymma låtar!

Sweet dreams!

En vecka spenderad på Gran Canaria bidrar till mycket gott. Flera dagar av häng med syster och Emelie, lite sol och bad, trots att vädret inte var på topp, rätt mycket shopping och en spännande natt i London. Utöver detta drömde jag min första dröm om USA. Jag drömde att jag fick placering i Montreal, konstigt nog låg staden alldeles bredvid Kalifornien. En annan konstig grej var att värdfamiljen kom till Sverige för att träffa mig, så att vi skulle kunna lära känna varandra innan mitt utbytesår började. Som de allra flesta drömmar var även denna väldigt osammanhängande och lustig.

 En härlig dag i Amadores

 John, en kille vi träffade på flygplatsen i London

Shopping på hög nivå

Som vilken annan dag som helst!

Fick nyss reda på att Agnes, en tjej i min klass som också ska åka till USA till hösten, hade fått reda på sin värdfamilj. Själv är det bara att vänta. Om jag intalar mig själv att det är idag de ringer för att berättar vart jag ska, vore varje dag så spännande. Å andra sidan skulle det bli en besvikelse varje gång jag släcker lampan för att sova,  och inser att det inte var idag heller. Hm, är nog bäst att bara fortsätta leva som tidigare och få en glad överraskning när det väl kommer. Är på något sätt inställd på att jag kommer få en familj typ veckan innan jag ska åka. Har jag den inställningen kan det bara bli bättre, haha!

Nu ska jag gå ner och börja fundera över vilka kläder som ska med på resan. Delar för övrigt resväska med Elina, blev billigast så, snåla som vi är ;).

 Ha en bra kväll.

Googlade Las Palmas och hittade då en härlig bild på brudarna!

Four High Carrot Cake!

Ännu en härlig söndag. Helgen är i princip slut och ångesten för veckan som kommer brukar oftast infinna sig lite halvt oinbjudet sådär. Har i och för sig börjat uppskatta söndagarna mer och mer, vet inte om det har att göra med åldern eller om jag bara har insett att det kan vara skönt att ta det lite lugnt ibland? Söndagar är verkligen en lugn dag för mig. Är alltid lite halvseg på söndagarna, kan bero på att man går och lägger sig allt för sent och går upp i tid för att hinna till mötet. Man har alltid plugg, kan bero på att man skjuter upp saker som ska göras. En positiv grej med sista dagen på veckan är att man oftast äter lite extra god mat, och om det är någon dag man får efterrätt så är det just på söndagar.

Kom hem från kyrkan för några timmar sedan, åt mat och sen satte jag mig framför datorn med matten, för att i kombination få så mycket som möjligt gjort. Som vanligt var det ingen bra idé. På med spotify, en snabb koll på facebook, kolla bloggen, tanke på att börja jobba matten, men innan det en snabb googling av SLEP-test, och sen var man fast. Hittade då ett inlägg på en blogg om testet, sen var det bara att länka sig vidare från den ena utbytesbloggen till den andra. Det är ungefär så här det har varit den senaste tiden. Svårt att tänka på annat än USA.

Under min läsning kände jag ett otroligt sug efter morotskaka, kakan som jag bakade i fredags, mums. Älskar morotskaka, skulle nog helt seriöst kunna leva på det. Två gånger var jag i frysen och snokade. En minut i mikron för att tina, tio sekunder senare låg de i min mage, haha! Jobbade på ett café i somras där vi sålde "four high carrot cake" gjorda i USA.  Jag hoppas innerligt att de säljer sådana när jag kommer till staterna, finns inget godare! Jobbigt att tänka tanken att gå upp 5 kg på grund av att man äter massa hamburgare, men att gå upp 5 kg av orsak att man har ätit morotskaka är en mycket mer acceptabel tanke enligt mig ;)  Nu bär det av mot stan för att kolla på Trassel med syster och hennes kompis, senare Solsidan. 

Ett samtal

Efter ett lite längre uppehåll från skrivandet har jag nu något att berätta för er. Som ni kanske har förstått så har det inte hänt överdrivet mycket på utbytesfronten, inte mer än att jag har fått ett och samma mail, det där om att de letar familj, flera gånger. Men det var nu i onsdags som jag äntligen fick lite livstecken från organisationen. Fick nämligen ett samtal vid 17 tiden när jag var i kyrkan för att förbereda lite lekar inför  ungdomsmötet som var i fredags. Personen på andra sidan luren var inte vem som helst, utan Madeleine från Explorius. Min första tanke var, nej inte ska jag väl få reda på min världfamilj redan i januari, en helt vanlig onsdagskväll. Lite konstig tanke kanske, haha!

 I vilket fall så handlade samtalet inte om någon världfamilj, utan om ett test. Ett engelskatest som är obligatoriskt att göra för alla som åker till USA med Explorius. Har dock ingen aning om vad amerikanarna ska med mitt prov till eftersom jag ska gå i en ”vanlig” klass, oavsett hur dålig jag än är. En sak är i alla fall säkert, och det är att provet ska göras. Det fanns två olika datum som man kunde välja på för att göra provet, den 12 eller den 26 februari. Med tanke på att jag är på väg till Gran Canaria den 12 blev det inget större val för mig. Den 26 februari är nu inbokat för engelskaprov i Götet. Måste erkänna att jag inte är särskilt sugen på det. Än så länge har jag inte ångest, men samma dag som provet ska göras lär jag var rätt nervös. Egentligen vet jag inte vad jag ska vara nervös över, jag gör mitt bästa, mer kan jag ju ändå inte göra. Skulle inte heller tro att Explorius kan neka någon på grund av att den är för dålig på engelska.

Ha det bra.

12 januari

Att veta att man har ungefär sju månader i Sverige innan det bär av till USA medför en del tankar vill jag lova. Tanken som kanske är störst just nu är tanken på värdfamilj och allt där till. Kommer jag att få placering tidigt eller sent? Kommer jag få värdsyskon? Kommer värdföräldrarna att ta hand om mig och hjälpa mig? Kommer jag bo på en farm ute i vilda västern? Kommer jag få ändra på min livsstil helt och hållet och börja valla får?

Kommer den första skoldagen skrämma upp mig för resten av året? Kommer jag att kunna göra mig förstådd i landet på andra sidan Atlanten? Kommer jag få vänja mig vid att middagen serveras på närmaste snabbmatsställe? Kommer jag att tycka att skolan är rolig? Kommer jag att finna vänner för livet? Kommer jag att tycka att mitt år var värt alla pengar? Kommer jag vilja återvända? Kommer jag, efter ett år, kunna prata flytande engelska utan några som helst begränsningar. Kommer året i USA bli det bästa året hittills i mitt liv?

Resa bokad!

Om 43 dagar ligger jag på playan, (igen). Ska inte bli allt för tråkigt måste jag erkänna. Igår lyckades pappa hitta en resa till Las Palmas till ett hyfsat pris. Har, sedan vi var där och hälsade på sist, varit sugen på att dra ner igen, fast då med Elina istället för med familjen. Resan bär av den lördagen den 12 februari, början av sportlovet.

Vi kommer att flyga från Göteborg till London, sedan vidare från London till Las Palmas, en mellanlandning i London alltså. Jag måste säga att det är trevligt att få vara i två länder under en och samma resa, två flugor i en smäll ;). På vägen dit kommer det nog mestadels vara stressigt att hitta rätt på flygplatsen, men på vägen hem är det däremot lite annat. Vi kommer landa i London vid tolvtiden, på natten, sen går inte flyget till Sverige förrän halv sju nästa dag. Sex timmar att utforska Londons nattliv, haha! Vi kommer nog snarare ligga halvdöda på flygplatsen och vara nervösa över att vi ska somna ifrån vårt flyg hem till Svearike. Längtar redan till sportlovet då jag ska åka bräda på vågorna, istället för på snö som jag brukar göra på sportloven. Ha det bra!

LOFA vinst

Efter ett bra lov sitter jag nu åter med mina skolböcker för att försöka få lite ordning på mitt liv, lite halvsjuk, men mycket nöjd, särskilt efter gårdagens vinst i LOFA. Gruppspelat startade redan i söndags, men det var först igår allt avgjordes, då slutspelet ägde rum. Efter 0-0 i finalens fulltid hade man nästa svimmat av av nervositet. Det krävdes en förlängning för att vi skulle kunna avgöra finalen mot Lif, slutresultatet blev 1-0, riktigt bra jobbat tjejer.

Nu är det bara ett par dyrbara dagar som återstår av lovet, och jag kan inte tänka på något annat än USA. Har nästan börjat fundera på packlista, men jag får nog ta och skärpa mig, det tar inte ett halvår att packa. Antar att jag inte är den enda som längtar, men den här våren kommer bli jobbig om jag inte släpper USA för ett tag.



Gruppkram efter slutsignalen. Glädjen är på topp!



 

Värdfamilj sökes!

Efter att ha fixat massor med min blogg igår, som ni kanske ser, fick jag ett mail av Sara på Explorius.

Hej Viktoria,

Vi har skickat över din ansökningshandling, så nu börjar letandet efter värdfamilj. Ditt brev var bra, så vi får hoppas att det matchar dina önskemål.

Mvh

Sara

Spännande måste jag säga. Undra hur lång tid det kan ta att hitta en familj åt en sådan som mig? Har funderat en del över det där med att få reda på värdfamilj. Onödigt funderande, jag vet. Förut ville jag självklart få reda på vart jag ska komma och i vilken familj jag ska bo, så fort som möjligt. Men ju mer jag har funderat, desto mindre vill jag få reda på familjen tidigt. Det finns självklart fördelar och nackdelar med allt. Om man får kontakt med familjen tidigt, har man ju tid att lära känna familjen, samtidigt som man kanske bygger upp höga förväntningar och längtar järnet till hösten. I mitt fall kommer det nog vara svårt att "leva i nuet", som man så fint säger. Å andra sidan kan det ju vara jobbigt att inte få reda på vart man ska komma förrän ganska precis innan man ska åka. Det är ju lite skillnad på väder i USA, jämför Alaska med Texas. Man hinner troligtvis inte bygga upp förväntningar, vilket jag kan tycka är bra. Det sköna är att jag inte behöver bestämma detta själv, det kommer när det kommer.

Nyårsfirande

Lite bilder sedan nyårsafton!

2011

Jag kan verkligen inte förstå hur fort tiden går. Det känns ju som om det bara var något år sedan som man slutade brevväxla med sin brevvän, som i själva verket bodde 6 km bort och som var ens bästa vän. Vilket menas att man träffade varandra varje helg och mer än så. Jag minns när man var liten och följde med familjen till några av familjens kompisar för att tillsammans se på Robinsson. Jag minns det som igår när man hade "roliga timmen" på fredagar, när man trotsade lärarna och tog ett knäckebröd, trotts att man inte hade ätit upp maten. Tänk vad tiden går... Enligt en naturläkare som jag träffade, går tiden fortare nu än för tusen år sedan. Jo visst, tänk om det var förklaringen till varför man inte hinner med allt man tänker att man ska göra, allt det där bra. Tyvärr kan man inte skylla på att tiden går för fort, vi har ju fortfarande 24 timmar på ett dygn, precis som för tolv år sedan. Anledningen till att "man inte har tid" tror jag mestadels bottnar i hur man prioriterar.

För vissa kan ett nytt år vara något fantastiskt, starten på något nytt. För andra kan ett nytt år var ett abrupt avslutet på något jättebra. 2011 kommer förhoppnings bli det bästa året i mitt liv. Först ett halvår hemma i Sverige med familj och vänner, skola, fotboll, kyrkan och massa mer saker som hör till det vardagliga livet. Ett halvår som kommer att bli det bästa under hela min gymnasietid, visserligen har jag bara gått tre terminer än så länge, men ändå. Jag ska verkligen ta vara på tiden, försöka hinna med att göra det där lilla extra som kan glädja en annan människa. Ett halvår senare bär det av mot ett stort äventyr. JIPPI!! Längtar så. I USA, om någonstans, ska jag verkligen försöka ta vara på tiden. Jag ska försöka få ut så mycket som möjligt av tiden "abroad". Erfarenheter för livet!

Ett nytt år med nya möjligheter! 

Kram  

Tre snygga brudar på nyår!

Komplettering

Jag som trodde att jag hade fått ansökningen ur värden, men inte det inte. Fick precis ett mail från Emma på Explorius där hon bad om nya kopior på vissa papper. när jag skickade iväg dom med ansökningshandlingarna. Hade tydligen blivit något fel. Jag skannade in formulären igen och mailade iväg dom. Jag passade även på att fråga Emma om värdsyskon. Jag har kryssat i ett papper för länge sedan där det stod att jag skulle vilja bo med värdsyskon, men sedan dess har jag inte ens nämnt värdsyskon, inte ens i mitt personliga brev, lite klantigt. Jag hade ju kunnat skriva att jag jättegärna skulle vilja bo i en familj med barn/ ungdomar, men inte det inte. Jag frågade nu Emma om jag kunde komplettera mitt brev, eller om det räckte att man kryssade i "ja, jag vill bo med värdsyskon" i häftet som jag hade med mig till intervjun. Hoppas att det löser sig, för värdsyskon vill jag verkligen ha!


Här kommer att av mina visdomsord, ett av dom som jag skulle skriva in efter varje inlägg, haha! Lyckat!    

"Det tar inte längre tid att se saker från den ljusa sidan än att se dem från den mörka".

Julafton 2010

Snyggare tomte får man leta efter!

 

Hm, vad är det för brunt som sticker fram under luvan? Jag som trodde att tomten hade vitt hår!